Lydnaden

Favoriten är lätt "allt under gång", tätt följt av apporteringen. Är otroligt pirrigt just under de därr avgörande stegen och när man väl lämnat hunden bakom ryggen - är han där han ska vara? Apporteringen är både kul att lära in och så lätt för oss när det väl sitter, så just därför hamnar det som favorit.

Hatmoment nummer ett - linförighet/fritt följ. Det finns inget tråkigare! Enligt mig alltså, jag avskyr hela grejen. Bara runt och sväng och rakt och stanna och bläääh. Är väl därför vi inte tränat det så väl heller, matte dör av tristess och måste lägga in något spännande för att vilja träna det. Minns inte sist vi gick ett helt "pass" utan att lite diskret göra det till "något under gång"

Apporteringen

Favorit - sök! Alla gånger, det är kul att lägga ut och att utföra. Leka med svårighetsgraden och ständigt utmana.

Hatmoment -…hum. Väntan säger lillskiten. Jag säger dubbelmarkeringar. Jag är otroligt dålig på att träna den biten och därför sitter det ju självklart lika illa.

Agilityn

Slalomet är favorit, det är inshejpat vilket gör att det känns extra bra. Spännande för varje pinne. Och lillskiten älskar det.

Däcket är hatmoment, inte testat på än och jag är tveksam till om jag kommer våga. Ser framför mig hur hunden fastnar i däcket, även den rädslan jag har när jag sitter som publik… jag brukar blunda just då…

Hm, klurigt!

Agility:

"Hatmoment" - Hmm… jag & Felix hade en period med slalomtrassel och har man inte ett välfungerande slalom är det inte lika kul att tävla. Men nu har det släppt och jag ser det istället som en utmaning att få till ett bättre och bättre slalom med honom allt eftersom! Så vårt "hatmoment" får väl bli alla de svängar där man ska ut runt och ta hinder från andra hållet som det ofta är i klass 3. Jag har ingen border collie och faktumet är att vi förlorar både fart, glädje och tid i de svängarna!

"Favoritmoment" - Får väl bli ett hinder istället, nämligen balansbommen. Alla mina hundar har hittills haft den som favorit och jag har även lyckats få till bra kontaktfält på den tycker jag (även fast jag kan tro att det för en utomstående är svårt att se vilket beteende Felix har). Dessutom just eftersom den är favoriten så fungerar den som en fart- & glädje-höjare på Felix vilket är speciellt bra om den ligger i början eller mitten av banan!

Lydnad:

Beror på vilken klass det är, när jag tävlade med Linus hade jag svårt att lära in rutan på långt avstånd efter att han blev döv, men på sistone har jag bara tränat & tävlat klass 1 så får väl välja mellan de momenten då?

"Hatmoment" - Har väl inget egentligt hatmoment vad jag kan komma på, alla känns helt okej. Apporteringen kan inte Felix så bra vilket beror på att vi inte tränat det särskilt flitigt på sistone, så får väl bli det helt enkelt eftersom jag uppenbarligen "glömmer" (undviker?) att träna på det… 

"Favoritmoment" - Tycker att få saker i lydnaden går upp emot när man har ett väl fungerande fritt följ / linförighet! Det har jag dock inte riktigt på Felix än, mer än vissa dagar - vi har fått 8,5 en gång när han hade en bra dag! Men med Linus fick jag så småningom till ett riktigt fint fritt följ med FULL kontakt (se bild) och med honom var det en fröjd att köra linförighet/ff - både han & jag kunde gå hur länge som helst - han såg det verkligen som en belöning att få gå fot! Tänk om jag kunde komma i närheten av det med Felix, den som lever får se…

Freestyle:

Okej, jag har bara tävlat en gång och det var 2006 - men jag har tänkt att kanske göra om det nån gång så det får stå med.

"Hatmoment" - Allt med balans på bakbenen… ingen av mina  hundar har kunnat balansera själv på bakbenen trots flitig träning!

"Favoritmoment" - Slalom mellan benen, nästan samma känsla som att gå fot när det sitter och man har 100%ig kontakt!

Sen kommer jag inte på några fler grenar…viltspår & utställning blir det ju också men där kommer jag inte på några speciella "moment".

Jag väljer de grenar jag satsar på och tävlar/tränar inför.

Lydnaden, Klass 1.

Favoritmoment:
Både jag och hund gillar egentligen alla momenten för dom är roliga/bra på Sina sätt.
Men det får isåfall bli Linförigheten, för ett snyggt och bra fotgående är en fröjd för ögat och det känns också så otroligt bra när ens hund går som en gud och man verkligen Känner hur hunen dansar sig fram ihop med en själv - man blir verkliget ETT.

Att jag och min hund däremot inte riiiiktigt är där ännu är en annan sak, haha!
Men vi siktar mot det och är på god väg!

Men jag måste nog också ta med ett(två) moment till som iaf Min hund älskar i lydnaden, och det är inkallningen/hoppet, dvs där han själv ska återkomma till Mig.
Han sitter verkligen och laddar som ett as och kommer Alltid som skjuten ur en kanon!
Han saktar knappt in utan tvärvänder på en 5-öring och parkerar rumpan vid min sida.
DET är nice som fan.

Hatmoment:
Hahah asså, apporteringen i LK1 är inte dirrekt så underhållande eller prestationskrävande.
Åh WOOOW - hålla i en sketen apport i 5 sekunder…

Brukset, Appellen

**
Lydnaden;**

Favoritmoment:
Hundens favorit är UTAN tvekan budföringen!!!
Herre/Fru min skapare alltså, finner inga ord annat än… Perfektion. HE LOVE'S IT.

För variationens skull (så jag inte svarar samma som på LK1 ovan) och för att "jämna" ut det lite så väljer jag Apporteringen.

Eftersom det i Appellydnaden är LK2's apportering, dvs Kasta ut och hämta in, så tycker jag (och ja hunden också givetvis) att det är hur kul som helst.

Jag försöker nämligen alltid att kasta apporten sååå låååångt som jag bara kan.
Så att min hund får upp en hög fart, greppar apporten i farten och vänder mer eller mindre i luften, återkommer med samma fart och parkerar röva precis lika snyggt som i en inkallning, fast med en apport i mun.

Det känns bara på något vis så otroligt härligt med det momentet eftersom det utförs -i mina ögon- så snyggt.
Men visst, det känns minst lika bra(Om inte Bättre!?) att Nero har sådan glädje inför det, för jag har sett mååååååååånga hundar som tycker att allt som har med apporten att göra är Blä, vilket också syns i utförandet.

Hatmoment:
Eftersom jag har hela Appellydnaden klar nu FÖRUTOM (Det förba**ade!!!) Framförgåendet så får det momentet utses till för stunden hatmoment, haha!
Anledningen är väldigt simpel, jag kämpar mig gråhårig med detta! Hunden utgår och går före, so far so good - MEEN han sicksackar smått OCH blickar bakåt till och från.
GAAAH, nej FFG är Ingen favorit för tillfället.

Spåret;

Favoritmoment:
Spåren i sig är ju hur kul som helst, både för hund och förare och Ju svårare destso BÄTTRE tycker BÅDE Jag och min hund!
Som förare får man ju verkligen släppa allt kontroll behov och HELT och Hållet lita på hundens nos och bara Hoppas att träningen man lagt ner är varit lönsam.

Hatmoment:

Asså helt ärligt, att lägga spåren är inte dirrekt så himla roligt, haha!

Min hund däremot tycker inte att apporterna i spåren är så värda att markera, eftersom spåret i sig är betydligt värdefyllare samt roligare för honom…

**Rapport;
**

Hmm, i denna specialare så finns det inte så mkt att "hata", men desto mer att gilla, iaf hittills, hehe.

Måste ju säga att jag håller med er kring att ett snyggt och bra fritt följ/linförighet är bland det bästa man kan både känna och se. Riktigt härligt! Det jag har svårt för är att själv hålla det "spännande" och motivera mig själv till att faktiskt träna på det eller över huvud taget utföra det…

I veckan fick jag använda folk på gångbana för att få det mer spännande. Framåt marsch mot alla som kommer gåendes och innan de hinner flytta sig åt ena eller andra hållet så ska vi hinna svänga eller vända helt om. Alltså - komma så nära som möjligt och ändå hinna svänga av först.

Jupp, det ÄR matte det är fel på! Jag behöver spänning och därmed basta (tävling däremot, när det är bedömning på g, DÅ är det spännande och kul även för matte!)

här har vi bara favoritmoment/hinder! Vi ser bara möjligheter. Jag har totalt ändrat inställning den sista tiden och just nu är allt så galet kul! Likaså tycker Ronja.

Men om jag får plocka något helt fritt från stjärnhimmelen så säger jag dumrutan, namnet säger ju sig självt ;) Däremot hoppas jag att jag och Ronja aldrig kommer så långt så att vi behöver köra den! Hahha, eller hur var det med inställningen?

#5 Visst ska man ha den inställningen! Men hatmoment behöver ju som sagt inte gälla just en själv, du kanske har något du somnar av att titta på eller känner dig osäker på kommer fungera, något som ger dig huvudbry?Nu sa du iofs dumrutan ;)

Du "måste" ju dela med dig av några favoriter också, vad går perfekt i bara farten eller vad är Extra kul? För matte eller kanske hund?

Inställningen, ja, den kan man få släppa på ibland ;) Jag själv har ju egentligen bara "problem" med min egen inställning - fritt följ, runt runt runt, likt soldater(och jag ogillar soldater)! Positiva tankar och lugn försöker jag, egentligen, med. Och det är väl såna saker man kan tänka på, som stärker eller rubbar den positiva inställningen.

Så, vad stärker er positiva inställning lite extra?

#6 En extra favorit… hm… det är snarare perfekta svängar/byten i agilityn än enstaka hinder. I lydnaden så är nog "under gång"-momenten roliga och framförallt spännande! I spåret är det ju själva spårandet.. när hunden är på rätt väg förstås  I freestyle har jag inte hunnit hitta någon favorit än,…