Det helt klart värsta vet.besöket jag någonsin har gjort var när våran familjehund, gaaammaaaaal Yorkdam på 14 år vid tillfället (Detta var för ca 2 år sedan) råkade ut för en olycka.

Min ena brors dåvarande (jämnstora) tik flög på Bibbis, som våran hund hette och ruskade om henne i nackskinnet. Det resulterade i att Bibbis öga ploppade ut!
Värsta bilturen någonsin som också kändes som den längsta någonsin!

Pappa fick köra super försiktigt samtidigt fort som fan - medans min bror fick hålla i Bibbis och hennes öga!!!!!
Jag klarade inte av att göra det, jag är så himla känslig för sånt här och det var dessutom Jag som upptäckte att ögat hängde så jag var INTE den lämpligaste person att försöka lugna en skadad chockad hund.

Väl på Baggis så fick vi såklart gå före i kön, men Bibbis fick vänta i HELA 6-7 timmar (Fatta den väntan!) innan hon opererades.
Vilket resulterade i att hon förlorade synen på sitt öga, men fick det inopererat igen.
Vi var på djursjukhuset inom loppet av 15-20 min och hade hon op. direkt så hade hon fortfarande kunnat se på båda ögonen.
Det som var det absolut värsta utöver ögat var att Bibbis var så gammal och hade en tillplattad strupe vilket resulterade i andningssvårigheter då hunden blev exalterad eller som i det här fallet - chock.
Hon var därmed på gränsen till att dö.

Som tur är så överlevde hon men fick tyvärr somna in nu i Sommras pga sin strupe.
Älskade Bibbis, Vila i frid min fina vän!

På Bild, Bibbis sommaren (? Troor jag!)  efter sin olycka. Man såg knappt att hennes vänstra öga skelade. Älskade fiina Hund! Du är Oerhört saknad! <3

#1 Ush, det måste ha varit en väldigt hemsk händelse! Förstår att du tyckte det var jobbigt! Jag tror inte ens jag skulle klarat av att följa med.. Jo, men isåfall inte kunnat kolla på hunden.
Tur att hon klarade sig iallafall! Men synd att hon avled i sommras.. Vila i frid <3

Det var Riktigt jobbigt, speciellt den långa väntan.

Jaa, Fina Fina Bibbis. <3

#1 Oj! Vad läskigt! Tur att hon klarade sig under op i alla fall.

Jag har nog inte varit med om något riktigt läskigt än. Men när vi skulle lämna in Sting för kastrering var jag jätteorolig för att det skulle bli komplikationer och att hon inte skulle klara sig. Men hon var ju frisk och så, så hon klarade det galant. Men det var ändå jobbigt.

Värsta när ena hunden åkte in för allmän hälsoundersökning och när veterinären stopa termometern i röven på hunden. Gissa om den hunden pep och yla så hela huset hörde under all den tid termometern satt där bak, när veterinären tog ut den kunde hunden inte låta bli att fisa. Veterinären blev tvungen att öppna ett fönster och slå upp dörren för att vädra så illa var stanken från den fjärten.

Det är de värsta och de mest pinsama.

Mitt allra värsta var när jag avlivade min hund, finns inget värre.

Mitt värsta veterinärbesök var nog i somras då jag åkte till Söderköping för att göra artoskopi på Kiaras högra knä pga en skada.

Vet ville öppna bägge knäna för han tyckte att hon haltade på vänster ben.

När vi kom tillbaka för att hämta henne så säger vet att hans misstankar var bekräftade att hon led av en sjukdom som gör att hennes korsband löses upp av ett enzym. Det var värst på vänster knä. Nu hade vi tur och korsbanden är fortfarande starka.

När jag frågade hur länge hon hade haft ont av det här så svarade vet: Länge, mer vill du inte veta.

Till saken hör att Kiara blev 6 år i maj och vi har tävlat i LK 1 17 ggr utan att lyckat komma högre upp än ett 2:a pris. Hon har varit slö och loj och släpat. Nu vet jag varför. Jag levde med ett dåligt samvete mycket länge och det kan ge sig tillkänna ännu.

Hon har inte haltat överhuvudtaget så hade hon inte slagit i sitt knä i somras så vet ingen när/om vi hade upptäckt den här skadan.

Nu är hon som en liten valp, gamla tanten. Piggare än nånsin och alert så nu ska vi ut på tävlingsbanorna igen.

Usch… när vi fick reda på att Emil hade patella luxation och behövde operera båda knäna. Efterföljande besök när vi kunde konstatera att de bara blivit sämre efter operationerna, när vi då besökte en annan veterinär som sa att veterinär 1 borde ha skrivit ut smärtstillande men inte gjorde det (eftersom han sa att det inte behövdes)… Att Emil då hade gått runt med denna smärta helt i onödan… han röntgades och de kunde konstatera att knäna låg extremt fel. Sån besvikelse att inse att det hade kunnat gå vägen om vi hamnat hos rätt veterinär från början… Vi valde sedan att ta bort honom, endast 2 år gammal då han var en mycket energisk hund som inte hade trivts med ett liv i stillhet. Det var inte bara ett utan många hemska besök…

Ett annat mycket hemskt besök var i höstas då jag var hos veterinären med Linus (11½ år) och insåg att jag egentligen bara hade det sista tunga beslutet att fatta - det fanns egentligen inga alternativ för mig. Det sista veterinärbesöket med Linus blev ett så fint avsked så även fast det var det värsta jag varit med om så var det inte själva besöket som var hemskt - utan att åka hem och veta att jag aldrig skulle få träffa min fina Linus igen - han var verkligen once in a lifetime och jag kommer aldrig att sluta sakna honom.

Min var när vår älsta hund hade fått ett sår på tassen, vi hade haft telefon kontackt med veterinären och dom sa att vi skulle tvätta och se om det läkte av sig själv, och ha koll på att han inte slicka och allt sånt.

En morgon när jag kom ner hade han jätte ont i tassen, han gick knappt på den onda tassen, jag ringde morsan på hennes jobb och hon fixade tid hos veterinären, sen ringde jag min bror så han fick köra in oss.

Kan ju börja med att min hund inte gillar veterinären och eftersom vi ville ha tid samma dag åkte vi till en annan veterinär då den vi brukar ha inte hade tid förens om 2 dagar.

Den här kliniken var lite mindre och min hund var stor. Först skulle han vägas, han la sig platt på mage i gången med alla fyra benen och rakt ut och försökte "simma" sig ut ur djurkliniken, så vi fick dra honom till vågen och på sin väg höll han på att dra omkull 2 sköterskor. Väl framme vid vågen skulle vi "bara" få upp honom på den, då kommer en sköterska ur dörren precis bredvid så han försöker pressa sig förbi henne genom dörren och höll på att välta honom. Efter det gick han snällt upp på vågen och blev vägd.
Sen skulle vi direkt in i ett undersöknings rum, samma visa här, han försökte simma sig ut hela vägen, dock höll han iaf inte på att välta någon denna gång XD

Allt slutade bra, men fy fan vad trött vi var när vi åkte därifrån XD